15 November 2015

Chizalady sköter sig uppe i Stockholm!
Hon är nu tömkörd runt på området, har haft sadel på sig och är även sutten på!
Jag fick en film av Caroline igår där hon rids i stallgången, kul att det går så bra nu när hon var lite trotsig i början.
Caroline säger att hon är väldigt cool nu när hon bott in sig.

2015-11-10 (2)
2015-11-10 (3)
2015-11-10 (4)
2015-11-13 (1)
2015-11-13b (1)

Alla bilder utom den där hon blir sutten på i boxen, är tagna av Wolfram Meyer!
Otroligt vacker huvudbild på henne dessutom! Mycket bra fångat.
Besök gärna Carolines hemsida.

Nu till något helt annat.
Det pratas, diskuteras, folk ger råd, stöttar, pushar, avråder, skakar på huvudet och säger att beslutet är idiotiskt.
Ja, det finns alla typer av människor, men den största frågan - vem har egentligen rätt?

Vad jag pratar om är avel. Vad är avel egentligen? Är det bara att ta det bästa stoet och betäcka med den bästa hingsten? Ja, många gånger är det så.
Verkligheten är inte så enkel. Plånboken och möjligheterna är något som får bestämma många gånger, för det bästa, det kostar.
Hur ska man avla då? Är det en garanti att ett sto som gått bra själv kommer lämna enbart vinnare? Nej så är det faktiskt inte alltid, även om det är så i de allra flesta fall.
Kan ett sto som inte själv har några resultat, men som har en väldigt stark stam med internationella resultat lämna vinnare? Ja, det är jag helt övertygad om, eftersom det finns ett genetiskt arv. Detta arvet handlar inte bara om mamman och pappan, utan det går genom hela stammen, precis som på oss människor.
Hur många av oss är inte lika våra morföräldrar tex?

Är det då fel att sätta ett "sämre sto" i avel, men där familjen placerat sig i olika Black-type löpningar? Nej självklart inte, men du måste ha en tanke på vad du gör.
Du kan inte förvänta dig att andra ska förstå ditt resonemang, för tro mig, mer än hälften gör det inte. Du måste vara medveten om att du kanske inte får betalt på en auktion, för många vågar inte chansa på en sådan "osäker" häst och köper istället en häst som ser bättre ut på papper.

Frågan är då, ska man sluta avla på de stona som inte själv presterat men har en kanonstam? Ska man strunta i om stoets mormor kommit tvåa i Gr1 lopp samt lämnat Gr1 vinnare och istället avla på "Fia" som vunnit fem stycken klass tre löpningar på Jägersro, och kanske fått ett hcp på 71? Vilket är egentligen bäst?

Vad är det som för svensk fullblodsavel framåt?

Jag tänker många gånger på ett svenskfött, obesegrat sto som idag står i hcp 86.
Hennes mamma vann aldrig och hade ett hcp på 66.
Ett sto som många kanske struntat i att avla på, för att det inte är bra nog.
Ett klassiskt exempel på hur det faktiskt fungerar med avel, du vet aldrig hur det kommer bli! Något som man faktiskt vet är just hur det ser ut längre bak i stammen.
Det finns ibland olika anledningar och förutsättningar som gör att en häst inte presterar på banan.
Många gånger är det så enkelt att hästen är skitkass, den är långsam och har absolut ingen vinnarskalle överhuvudtaget.
Andra gånger är det kanske en skada som sätter stopp, eller att hästen blivit stressad och lägger för mycket energi innan loppen.
Dessa hästar kan gå hur bra som helst i träning, och gå riktigt bra träningsjobb där även tidtagaruret visar att hästen är bra.
Ingen annan vet detta, än just folket kring hästen. I någon annans ögon är hästen bara ett löss, men för de människor som är runt hästen är det bara frustrerande att hästen inte visar samma anda som i träning. Jag ställer frågan igen, är det fel att avla på en sådan häst? Som visar enorma fartresurser och ärlighet i träning, men som inte får till det i lopp? Ska vi vara så snabba på att döma ut ett sto, innan vi faktiskt vet vad där finns bakom, och varför det har blivit som det har blivit.

Chiloés mormors mor, Belle Noire. Hon vann en gång, och då var det ett amatörlopp, alltså inget prestigefyllt lopp överhuvudtaget.
Belle Noire lämnade Chilwaria (hcp 88) som i sin tur lämnade en rad avkommor som presterat i guldklass, och vunnit bla Jockeyklubben och SM.
Belle Noire skulle enligt vissa inte ens vara i avel, och ändå fick hon barn och barnbarn som satt sina namn i historieböckerna.

Något att fundera över.