24 Januari 2015

Idag är en sådan dag, då jag känner enorm tacksamhet över livet, av många anledningar.
En av anledningarna är att Barna äntligen har bestämt sig för att våga lita på människan, utan att få utbrott varannan sekund.
Nu i Mars har jag ägt Barna i tre år. Tre år av blod, svett och tårar.
Jag har älskat henne, hatat henne, älskat henne lite till.. Men framförallt har hon ibland gjort mig så fruktansvärt besviken.
Besviken över att hon inte har litat på mig, utan gjort diverse utfall som varit direkt farliga.
I somras var det något som hände. Det var som att vända blad i en bok, hon blev helt annorlunda.
Det är svårt att beskriva Barna för någon som inte känner henne, många tror att "det är väl inte så farligt", men faktiskt så har det varit just det.
I alla fall. I somras blev hon en helt ny häst, och det är hon fortfarande. Helt tvärtom sitt gamla jag.
Jag har inte några planer på att betäcka henne i år,
därför kände jag att det var dags att försöka rida på henne igen.
Det är inte snällt att bara låta henne gå, hon måste ha någon sorts uppgift.
Till hjälp har jag haft Julia.
Julia har alltid passat bra på känsliga hästar som man får rida med försiktighet, jag har alltid varit tvärtom.
Jag och Julia har jobbat ihop med olika hästar genom åren, och vi har utvecklat ett bra samarbete där vi aldrig behöver ifrågasätta varandra utan vi bara gör det.
Julia har då fått vara "testpilot" när vi tränat med Barna. Eftersom jag haft Barna så pass länge kan jag direkt se på hennes uttryck när det är OK eller inte.
Vi har tagit allting helt från början, och aldrig tränat i mer än max 20 min åt gången.
Storm har alltid varit med som sällskap.
Vi har alltså börjat med att skritta för hand i grimma och grimskaft, till att använda träns.
Från att först ha klappat henne över ryggen till att hänga på henne för att slutligen idag sitta upp.
Det låter kanske enkelt, men protesterna har varit många.
Idag fick hon även massör av mycket duktiga Fredrik. Där var en hel del att åtgärda och han behöver komma en gång till innan hon är okej.
Massagen gav utdelning direkt.
Idag var första gången som hon inte sprang runt i cirklar innan vi kunde hänga på henne.
Hon stod så avslappnat att jag till och med vågade putta upp Julia så att hon satt på henne.
Vilken lycka! Inga som helst protester och en avslappnad Barna!
Ett varv på en volt blev det, sedan hoppade Julia av.
Detta är ett enormt framsteg, och vi kommer göra likadant imorgon.
Fortsätter det att gå bra kommer nästa steg vara att gå ut på ridbanan och göra samma procedur.
Vi har inte bråttom, allt ska vara i samma lugna takt som det har varit hittills.

IMG_20150121_184645

DSC_0613

150124-DSC_0624